.

Får se hur många gånger det blir att vi vaknar inatt, ibland blir det varannan timme och ibland sover vi mer än så. Känns som att vi har något av en sömnrutin iallafall vilket är skönt, jag känner mig inte alls så trött som för några veckor sedan när vi var uppe halva nätterna ibland.

---

6 mars åkte vi in till förlossningen då jag hade haft smärtor i magen samt för jag var så svullen och hade blivit det på kort tid. Vi fick träffa Roland, som är chefsöverläkare och som hade hand om vårt allra första ultraljud som vi gjorde i vecka 11. Efter att han ställt sina frågor osv så beslutade han att jag skulle läggas in fram till snittdagen den 12e mars.

Vi gick upp till BB och fick ett eget rum,tack och lov. Phillip fick sova där första natten och hålla mig sällskap. Han kom varje dag och höll mig sällskap så länge han kunde och var ett enormt stöd då jag mådde som sämst.

---

Varje dag kom det nya läkare och barnmorskor och många sa samma sak, att de hade aldrig sett någon som mådde så dåligt pga sin graviditet eller som var så svullen.

Dagarna var långsamma men man tog sig igenom de eftersom jag hade sällskap av både mamma och Phillip mestadels av tiden. Nätterna däremot var hemska, jag var ensam och hade konstant smärta i hela kroppen och samtidigt så var jag livrädd eftersom jag visste att jag snart skulle bli mamma.

---

Natten till den 9e mars var den jobbigaste natten jag varit med om, jag hade sån fruktansvärd smärta i magen pga sammandragningar som tryckte på de söndriga nerverna i magen. Jag skrek och grät och gjorde allt för att försöka lätta på trycket men ingenting fungerade.  Jag hade inte sovit mer än någon timme per natt på flera veckor och jag var helt utslagen och less på livet. Läkaren som under natten hjälpte mig, menade på att hon tyckte att de skulle göra något åt saken för att låta mig lida så var inte okej. Hon skrev till läkaren som arbetade under dagen att hon tyckte de skulle göra ett akut snitt istället för att vänta längre. Ett akutsnitt hade jag bett om i flera dagar men alla läkare sa att de ville vänta till det planerade så jag hade inte mycket förhoppningar kvar på att det skulle bli tidigare. 

---

På morgonen så fick jag prata med en läkare om hur jag mådde och då bröt jag ihop fullständigt och var ärlig och sa att jag orkade inte mer. Min kropp var så förstörd att jag trodde mitt psyke skulle brista också. Hon skulle diskutera med akutteamet om vi skulle göra akutsnitt under dagen. Jag ringde mamma som kom dit och Phillip gick ifrån jobbet och kom tillsjukhuset en stund senare ifall att det skulle bli av. 

---

En stund efter mamma kommit så kom läkaren tillbaka med en av akutteamets läkare som kom för att säga att hon inte tyckte att det var någon bra ide att göra akutsnitt, precis som jag förväntat mig. Dock så bröt jag ihop så fort hon kom in i rummet och de insåg hur dåligt jag mådde. De sa att jag skulle förbereda mig, duscha osv och runt klockan 3 var det dags.

---

Jag rullades ner till förlossningen och där kom folk in och pratade om hur snittet skulle gå till osv. Jag skulle få 2 dropp,ett för insulin och ett med vanlig koksaltlösning. En av barnmorskorna som satte droppet var retard och stack fel flera gånger, fast jag berättat att jag är extremt nålrädd. Så redan här var jag nervös.

Sedan skulle jag få kateter, jag fick mycket bedövning med ändå så lyckades detta vara något av de obehagligaste jag varit med om. Jag var livrädd att någon skulle stöta till slangen och jag vågade knappt röra mig för jag ville inte riskera att slangen rörde sig då heller.

På förlossningen kändes det som en evighetsväntan, både mamma och Phillip var med mig hela tiden och de två var nog lika nervösa för de betedde sig som två barn som kaxade mot varandra, jag vet inte vem som var värst.

---

Efter en lång väntan så var det äntligen dags att rulla till operationssalen, jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Vilket resulterade i att jag skakade som en tok och läpparna darrade som om jag hade badat i isvatten. 

---

Operationssalen såg ut precis som på tv. Stor och jätteljus med massa folk. Hur många personer som var i rummet har jag inte en aning om då det kom och gick folk hela tiden. Den enda jag kommer ihåg utseendet på är narkosköterskan som jag inte kommer ihåg namnet på. Han var enormt stöttande och höll mig i handen när jag skakade och mådde som värst.

---

När det var dags för ryggmärgsbedövningen så fick jag kura ihop mig till en boll, vilket var skitsvårt med min giganstiska mage. Flera hjälpte till att trycka upp mina knän och hålla ner huvudet för att jag skulle ligga rätt.

Läkaren hade sagt att sprutan inte skulle göra så ont, och de hade han rätt i.

Men inte en jävel sa att själva bedövningen dom sprutar in gjorde fruktansvärt ont så jag ryckte till och nålen kröktes och de fick sticka mig ännu en gång. Fyfan. Därefter tog det inte mer än några sekunder innan jag tappade känslen i mina ben. Det kändes som att mitt ben låg utanför britsen och jag bad folk rätta till det, varpå de tyckte det var roligt för jag låg fastspänd tydligen.

---

Ett skynke hängdes upp och operationen påbörjades. Det kändes flera gånger som att jag skulle sluta andas då jag var bedövad upp till bröstkorgen så jag kunde inte ta några djupa andetag, riktigt läskig känsla.

Fastän jag var bedövad så kände jag allt de gjorde i magen, från snittet till att de tog i Bella, men det gjorde inte ont utan kändes bara lustigt.

Plötsligt så hördes ett gallskrik, 18:37 var hon var ute! Och hon skrek något fruktansvärt mycket, tills de la henne brevid mig då slutade hon. Helt fantastiskt ögonblick och därefter minns jag inte mycket mer än att Phillip fick följa med och klippa navelsträngen medans jag fick ligga kvar och bli ihopsydd.

---

Mamma stannade kvar brevid mig när Phillip gick iväg och därefter har jag inget minne alls, jag kommer inte ihåg hur lång tid det tog eller hur vi kom därifrån till förlossingen.

---

Nästa sak jag kommer ihåg är att vi är i rummet och Phillip håller i Bella,han såg så stolt ut! Jag kunde inte hålla henne på en lång stund då bedövningen satt i länge. Men när jag väl fick henne, det kommer jag aldrig att glömma.

Där var hon, vår alldeles egna dotter! Vår! Och hon var perfekt och ännu finare än jag drömt om. Tack till mamma och Phillip som har varit ett enormt stöd både under graviditeten och under förlossningen, ni betyder allt!

Lite bilder:

---

Imorgon ska vi till läkaren och göra ultraljud + prata om kejsarsnittet som vi ska göra den 12e mars, 10 dagar kvar woho! Efter det ska vi till narkosläkaren och prata med dom..

Vi var inne på förlossningen häromdagen pga smärtsamma värkar osv men det blidde ingen bebis då, tur att det inte är så långt till den 12e!

Förra veckans bristningar

Och idag, kul..

I stallet händer det inte mycket nu, Toppur är ju "avställd" tills jag kan rida igen, fortsätter dock med markarbete så gott jag orkar.

Igår fick dock Phillip prova på att rida ut en liten runda på Toppen, mest för att jag ville visa hur maktlös han är mot Toppur utanför paddocken. Phillip lärde sig snabbt att det inte gick att stanna haha.. Toppur är dock snäll när jag är med så han sprang iallafall inte iväg med honom.

Han är en riktig enmanshäst den där alltså.. Men väldigt omtyckt av många ändå=)

En mysbild jag tog igår när vi var ute, min mobilkamera är världens sämsta och gör så min häst blir gul..Han ser alltså inte ut så annars haha..

Efter alla sysslor så blev det äventyr i skogen med älsk och Lovisa, hon skrittade på Vinette, Phillip sprang och jag och Toppur promenerade. Det var blåsigt och regnigt men ändå så var det skönt att komma ut.

Toppur är ju världens sötaste, han går hela tiden brevid mig med små försiktiga steg och kollar på mig var 10e sekund för att se om jag är med och okej verkar det som. Min smarta lilla kille!

Igår kom älsk hem med den nya sängen, den förra vi köpte gick ju sönder efter någon vecka så nu fick det bli en annan dyrare variant, och snyggare. Medans jag sitter här i soffan så lyssnar jag på Phillips pustande och stönande när han sätter ihop sängen ensam haha.. Jag känner mig så dum som inte kan hjälpa till, han är så duktig som orkar!

Mina pojkar <3

Mina favoriter:) Svårt det var att få en bra bild på dom haha..

Häromdagen red jag ut med Lovisa, Matilda och Gustaf. Jag hade inte suttit på Toppur på flera månader så det kändes skitskumt att hoppa upp nu när man är så sjukt ovig och tjock haha.. Satt som en anka hela tiden, det var inte alls bekvämt. Så det var sista ridturen innan bebis anländer fick jag gott bestämma mig för. Rundan i sig var underbart mysig, har saknat att rida med Lovisa så mycket och det stillade min rid abstinens lite grann:)

Det var även premiärturen ute på egen hand för Gustaf, som var så duktig så^^

Tyvärr så kan jag inte vara i stallet och pyssla så mycket som jag vill nu, härom natten så låg jag vaken med smärtsamma förvärkar vilket betyder att jag måste ta det väldigt lugnt så jag inte sätter igång något. Värkarna var en så otroligt intensiv smärta fy sjutton..Jag som har extrem förlossningsskräck mådde ju inte bättre utav dom direkt. Vi ska på Aurora möte den 24e och prata om min rädsla, förhoppningsvis så kan dom lugna mig och övertala mig till en normal förlossning istället för kejsarsnitt..

Lite bilder:

Älsklingen väckte mig imorse med frukost på sängen och en fin sång, fick ett fint armband som jag själv valt ut haha..

Nu springer jag runt och städar och donar här hemma, blir dock många pauser emellan för jag tappar orken snabbt pheuw..

En annan sak som är  rolig är att det snöar ute, hittills har det snöat varje år på mina födelsedagar så kul att det kommer snö idag me även om vi inte har haft någon här på flera dagar! Det snöar sådär lätt och fint, snöflingorna bara faller som fjädrar:D

Efter vi varit där så tyckte jag att Phill uppträdde lite konstigt, han var nervös för något men jag förstod inte varför. Strax efter den tanken så tar han tag i mina armar, tittar på mig med sina hundvalpsögon och frågar "Du älskar mig va?", då visste jag direkt vad det handlade om och jag kunde inte sluta le.

Han gick ner på knä och friade, självklart sa jag ja, älskar ju honom mer än livet själv! Också fick jag den finaste ringen! Jag är så imponerad över att han lyckats hitta en ring som jag faktiskt älskar då jag är så kräsen.

Ringen är i vitt guld med 5 diamanter och är av den smalare varianten som jag tycker om. Åh vad glad jag är över att ha denna ring på mitt finger och visa upp den så fort jag får chansen till det!

Så det var en händelse, nästa grej var inte lika rolig. I fredags så var vi på stan och skulle shoppa julklappar jag, älsk, mor och Gina. Jag hade haft sammandragningar kvällen innan som var smärtsamma och när vi var på stan så kom de tillbaka, helvete vad ont det gjorde. Mamma tjatade på mig att jag skulle åka hem men jag envisades såklart med att fortsätta handla.

Efter två timmar gjorde det dock så ont att jag inte orkade mer, åkte hem och ringde barnmorskan som kopplade mig till förlossningen.

Panik någon?! Dom ville att jag skulle komma in direkt då förlossningen troligtvis var på gång, nejtack inte än! Ungen är ju fan bara 26 veckor gammal tänkte jag.. Ricki och Phillip hämtade mig och när vi kom fram så slutade sammandragningarna, såklart! Alltid när man ska visa något så försvinner det haha.. Men glad var jag!

Fick göra CKG och gynultraljud samt ett vanligt magultraljud för att se så allt var okej med bebis och jodå hon mår finemang! Väger över ett kilo och har växt som ett as på bara några veckor, inte konstigt att jag börjar få ont när hon sätter igång med sina ninja sparkar!

Efter fler tester så kunde dom konstantera att en infektion hade triggat igång sammandragningarna, jag har ju haft något skumt på benet ett bra tag nu som inte vill försvinna och inte en jävel vet vad det är. Antagligen så har det något samband med infektionen i kroppen så jag fick antibiotika och blev hemskickad tack o lov.

Sedan dess har det varit lugnt, Lovisa har varit snäll och tagit hand om Toppur i helgen och ikväll ska jag dit och pussa på han.

Har haft tenta hela morgonen/förmiddagen och är rent slut i huvudet.. Så nu blire att vila en stund! Får lägga in bilder på allt senare.

Det är så mörkt och tråkigt ute, jag saknar solen och värmen. Även om jag inte tycker om när det är för varmt så gillar jag inte kyla heller, blärk.. Hellre värme..

Sitter och väntar på att Lovisa ska komma så vi kan bege oss till stallet och ta hand om våra monster, blir en promenad med vilket är sköönt då jag känner mig som en valross suck..

Även om han är spårklippt så räcker inte det, så allt ska väck!

Dom hoppade ca 50cm idag vilket var super då det är över 1 år sedan jag senast hoppade Toppur inomhus. Han tycker det är roligare utomhus, vilket är förståeligt och då hoppar han mycket bättre=)

Fick även ett skåp i sadelkammaren idag till alla grejer, det är inte lite saker man har samlat på sig under åren alltså..

Blev tyvärr inga bilder idag då det är så sjukt svårt att fota i ridhus så man får till ett bra ljus snark..

Som jag skrev i förra inlägget så har vi bytat stall, detta pga att varken jag eller hästen trivdes i förra stallet. Folk var otrevliga och det var aldrig någon direkt rolig stämning när man var där, och så ska det väl inte vara.

Nu står vi på Svarttorps ridsällskap istället där min vän Lovisa står med sin häst, och vi trivs jättebra hittills! Alla är trevliga och Toppur är jätteglad av att få stå med snälla hästar igen, min lille plutt! Sen blir det lättare när bebis ska födas för då kan Lovisa hjälpa mig med hästen så slipper jag bekymra mig för honom, skönt!

Lite nya bilder:

Nu har jag iallafall kommit fram till vecka 24 i graviditeten, vi var på vårt 5e ultraljud i förra veckan och bebis växer i normal takt, sköönt! Vi fick veta att bebis är fullt utvecklad i alla organ och ska nu bara växa och växa och växa!

Och en annan sak som gjorde mig oerhört glad var att vi fik veta könet! Dom har nyligen tagit sitt förnuft till fånga här i Jönköping och börjat berätta för de föräldrar som frågar efter könet. Vilket var väldigt bra för oss då vi gärna ville veta=)

Ska få en liten flicka! Iallafall enligt läkaren, sen kan man ju aldrig vara 100% säker på att det stämmer, tänk så kommer det en liten påg haha..

Nä nu blir det strax att bege sig till stallet, ska hjälpa Lovis med tömkörnings övningar idag, jag har ju hunnit byta stall sen sist jag skrev haha.. De som "varnade" mig om de gamla stallet hade helt rätt, de var inget bra stall alls tyvärr..

Phillip var jätteduktig, jag är så imponerad utav hans sits! Sitter otroligt bra, och idag fick han prova på både trav och lite galopp vilket han tyckte var roligt yay!

Svetten droppade från både ryttare och häst efteråt, bra träningspass där!

Mina älsklingar:

Såhär ser den ut:

Phillips ridning går också framåt, nu kan han tölta och lär sig samarbeta med hästen, såå duktig yay!

Häromdagen var vi på ytterligare ett ultraljud, lika roligt var gång att få se den som bor i min mage. Nu är jag i vecka 20 och ser ut såhär:

Ska duscha osv sen ska jag och älsk gå till Röda Korset och kika om dom har något roligt=)

Idag hade vi mässa på skolan och där fanns en massa potentiella arbetsgivare från olika ställen, min gamla klass kom även tillbaka idag vilket var skitskoj, har saknat dom massor! Något som inte är lika roligt är att folk tar mig på magen hela tiden, som om det vore allmän egendom eller något. Okej att folk får klappa, men fråga gärna innan liksom..

Nu taggar jag plugg och ikväll blire sen kväll i stallet, får se om jag lyckas dra med mig karl min och titta på dressyrträningen!